I samarbete med Tomas Auran
Titeln, ”När klassen tystnar” pekar liksom triangeln i tre riktningar. Dels åt
filmklassikern ”När lammen tystnar”, dels åt verkets ljudabsorberande förmågor. Den
tredje riktningen pekar på klassen som begrepp i en samhällelig kontext, där trekanten
refererar till klasspyramiden en bild som ofta målas upp som stöd i beskrivande
analyser av klassamhället. Ett konkret exempel på hur dessa uråldriga geometriska
symboler är verktyg vi människor använder för att förstå och kommunicera.
Nedan finner ni en text skriven av Daniel Suhonen, författare och chef på Katalys
som gräver djupare i den tredje och i sammanhanget, på ABF, viktigaste
riktningen, klasspyramiden.
Den upp- och nervända trekanten är gjord av lammull, tillvaratagen från
skinnindustrin där den kasserats till sopor. Ullen är blandad med en kokt stärkelse och
infärgad med naturliga pigment från skalbaggar och växter. Skapandet av verken är
för oss en slags lek med materialen som är vilda likt ett otämjt djur. I processen är
magin, som finns i förvandlingen mellan olika tillstånd, central. Som till exempel
övergången mellan det mjuka fluffiga och runda till det hårda och spetsiga, nästan
stenlika. Ett visuellt uttryck som gett upphov till begreppet Marmorull. Utöver att
beskriva det direkt visuella knyter leken med orden också an till frågan om hur
materiellt värde genereras.
Varje platta är handpressad i en gjutform och torkad till de ullkakel som tillsammans
bygger upp abstrakta former, fria för betraktaren att associera, fantisera och fundera
utifrån. Former som i det här fallet romben, som i sitt flertal bygger upp trekanten på
väggen. En form som talar till oss med en visuell kraft, något som historiskt
nyttjats av människor i mängder av kulturer.
Text av Daniel Suhonen:
Klassamhället försvann aldrig men vi slutade prata om det. Arbetarrörelsens styrka
har alltid berott på graden av klassmedvetande. Därför handlade agitatorernas, den
tidiga arbetarpressens och de socialistiska arbetarorganisationerna alltid om att skapa
klassmedvetande och få folk att se sin position. Klassmedvetande var vaccinet mot
dumhet och enfald. Ett kapitalistiskt system bygger på en inbyggd ojämlikhet
eftersom den som säljer sitt arbete alltid är mer beroende av sin arbetsinkomst än den
som hyr in arbetskraft. Arbetaren är mer utbytbar och skör än arbetsköparen. Det var
för att utjämna denna existentiella obalans som arbetarrörelsen uppfann och byggde
upp fackföreningar, bildningsorganisationer, socialförsäkringar och välfärdsstatens
skyddsnät.
När arbetarrörelsen slutade tala om klass blev det svårare att själv se sitt läge som en
konsekvens av hur kapitalismen fungerar. Det blev svårare att se varandra och de
gemensamma intressena. Fler är idag arbetare än som själva ser sig som det. Klass
förklarar inte alla skillnader i samhället men utan klass blir vi oförmögna att se
samhället sådant det är och hänger ihop.
Fortfarande är 49 procent av alla på arbetsmarknaden arbetarklass men bara 7 procent
av dem som är med i SVT:s nyhetsprogram tillhör arbetarklassen. Lägger man till de
49 procenten arbetare från de breda skikt av tjänstepersoner, småföretagare, arbetslösa
och papperslösa och dessutom ser på deras inkomster och maktresurser får man en
helt annan bild av samhället än den vi matas med i populärkulturen och massmedia.
Då är vi – den stora majoriteten – 80-99 procent som har helt vanliga och rätt
begränsade inkomster och som är helt beroende av att arbeta för att få våra liv att gå
ihop. Bara en liten bråkdel på toppen är så förmögna att de kan leva arbetsbefriat på
sitt kapital, som de ofta har ärvt.
Den dag vi, den stora majoriteten ser varandra och ser möjligheten till en progressiv
förändring, kommer vi tillsammans att vända klasspyramiden upp och ner. Det har
hänt förut och det kommer hända igen. Men människors organisering är
förutsättningen.
Daniel Suhonen, författare och chef på fackliga idéinstitutet Katalys som 2018
presenterade det stora utredningsprojektet ”Klass i Sverige” som finns att läsa gratis
på www.katalys.org
